Fördjupning i klotterproblematiken

Brå har tagit fram en intressant rapport om klotterproblemet i Sverige

Rapporten är förvisso några år gammal men den är i mångt och mycket fortfarande aktuell och väl genomarbetad.

Den här klotterrapporten finns på internet för alla att läsa.

Vi ger er även möjlighet att ta del av den här.

Klotter En inventering av förebyggande åtgärder

BRÅ – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) verkar för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsförebyggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.

Produktion: Brottsförebyggande rådet, Information och förlag, Box 1386, 111 93 Stockholm. Telefon 08-401 87 00, fax 08-411 90 75, e-post info@bra.se BRÅ på Internet www.bra.se ISBN 91-38-32070-3 Författare: Solveig Hollari Omslag: Britton & Britton Tryck: Edita Norstedts AB 2003 © Brottsförebyggande rådet

Innehåll FÖRORD 5

SAMMANFATTNING 6

INLEDNING 10

KLOTTER, GRAFFITI OCH SKADEGÖRELSE 13 Klotter och graffiti – två omstridda begrepp 13 Tags, throw-ups och pieces 13 Klottrarna ingen enhe tlig grupp 14

INTERNATIONELLA ÅTGÄRDER OCH TIDIGARE FORSKNING 17 Erfarenheter från närliggande länder 17 Exempel på andra klotterförebyggande åtgärder 20 Utvärderingar saknas 21 Kombinationer av åtgärder kan ge resultat 22 Snabb sanering den vanligaste åtgärden 23

DET KLOTTERFÖREBYGGANDE ARBETET I SVERIGE 25 Många erfarenheter – men få utvärderingar 25 Kommunerna 26 Polisen 34 Övriga aktörer 37 Exempel på olika åtgärdspaket 44

AVSLUTANDE DISKUSSION 47 Erfarenheter finns men samordning och utvärderingar saknas 47 Gemensamma nämnare för lyckade insatser 48 Att tänka parallellt 49

REFERENSER 51

BILAGA 53

ENGLISH SUMMARY 54

Förord

Klotter är ett stort problem på många platser runtom i landet. En ned- klottrad miljö uppfattas av många som förslummad och otrygg och leder dessutom till stora kostnader för samhället. För att komma tillrätta med klotterproblemet röstade riksdagen i oktober år 2003 igenom en lagändring där den maximala strafftiden för klotterbrott fördubblades. Samtidigt för- bättrades polisens möjligheter att gripa och lagföra klottrare. Den nya lagen syftar främst till att komma tillrätta med de mest notoriska klottrarna, vil- kas skadegörelse kostar samhället stora summor årligen. Andra, mer före- byggande insatser, krävs också för att komma tillrätta med problemet. Regeringen gav därför Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i uppdrag att under- söka det klotterförebyggande arbetet i Sverige. I denna uppgift ingick att inventera de förebyggande åtgärder som vidtagits och att analysera de uppföljningar som har gjorts av deras effekter. I den undersökning som BRÅ har genomfört har landets kommuner och polismyndigheter besvarat enkäter med frågor om den aktuella klottersituationen och om de förebyggande åtgärder som genomförs. Därutöver har ett hundratal telefonintervjuer genomförts med andra aktörer som arbetar förebyggande mot klotter. Andra länders erfarenheter av klotterförebyggande arbete och den forskning som bedrivits i frågan presenteras också i rapporten. Rapportens författare är Solveig Hollari och Andreas Fahlén (avsnittet om övriga aktörer), utredare vid Brottsförebyggande rådet. Flera medarbetare vid BRÅ har också bidragit i arbetet med rapporten, bland annat Malin Alfredsson och Fredrik Mattsson som deltog i planeringen av undersökningen och genomförde datainsamlingen. Ett särskilt tack riktas också till filosofie doktor David Shannon vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet som har lämnat värdefulla synpunkter på rapporten och dess innehåll.

Stockholm i november 2003

Jan Andersson Tf. generaldirektör Malena Carlstedt

Tf. Enhetschef

5

Sammanfattning Denna rapport är en undersökning av det klotterförebyggande arbete som har utförts i Sverige under de senaste åren. Utifrån uppdraget, att inventera klotterförebyggande åtgärder och analysera uppföljningen av dessa, har en enkät skickats till landets samtliga kommuner samt stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. En liknande enkät har också sänts till landets polismyndigheter samt till polismästardistrikten i Stockholm och polisområdena i Göteborg och Malmö. Svarsfrekvensen blev mycket hög, vilket tyder på ett stort engagemang i frågan. Därutöver har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) tagit kontakt med ett hundratal företrädare för andra organisationer och företag, exempelvis elbolag, fastighetsägare och företag inom trafik- och kollektivtrafikområdet, i syfte att kartlägga deras klotterföre- byggande arbete.

KLOTTRARE INGEN ENHETLIG GRUPP Tidigare undersökningar visar att klottrare inte utgör någon enhetlig grupp. En gemensam nämnare, förutom själva klottrandet, är dock att klottrarna oftast är pojkar eller unga män. De flesta av dem är under 19 år och uppskattningsvis en fjärdedel av klottrarna är yngre än 15 år. De viktigaste orsakerna till klottrandet, uppges vara a) en önskan om uppmärksamhet och b) om att få spänning samt c) en vilja att uttrycka skaparlust. Där upp- hör dock alla försök till generaliseringar eftersom klottrarna kan delas upp i flera olika undergrupper. Bland dem finns både äldre ungdomar med tung kriminell belastning, yngre personer med konstnärligt intresse och pojkar utan någon övrig kriminell belastning än klotter och klotterrelaterade brott. En majoritet av dem som klottrar gör det under en begränsad tid och upphör sedan med denna form av brottsligt beteende. Men bland klottrarna finns också personer där klottrandet har utgjort de första handlingarna i en brottslig karriär.

SVÅRT ATT AVGÖRA VILKA ÅTGÄRDER SOM FUNGERAR – OVANLIGT MED UTVÄRDERINGAR Klotter uppfattas som ett stort problem i flera av västvärldens länder. Många förebyggande åtgärder har genomförts. Utvärderingar och vetenskaplig forskning om arbetets effekter saknas dock nästan helt såväl i Sverige som i andra länder. Därför finns det inget underlag för att avgöra vilka sorters åtgärder som har fungerat och varför de har fungerat.

SNABB SANERING KOMBINERAD MED ANDRA INSATSER KAN VARA EFFEKTIVT Erfarenheter från andra länder tyder emellertid på att snabb sanering av nedklottrade ytor, i kombination med andra åtgärder, kan ge goda resultat. Snabb sanering kräver dock samarbete mellan flera olika aktörer eftersom föremålen som utsätts för klotter har olika ägare. I Oslo och Köpenhamn samarbetar flera fastighetsägare genom att teckna en slags klotterförsäkring. Den innebär att fastighetsägare, mot betalning av en fast kvartalsavgift

6

per löpmeter fasad, får omedelbar och kostnadsfri sanering om fasaden klottras ned. Åtgärden kompletteras med informationskampanjer till allmänheten. I Helsingfors är snabb sanering av nedklottrade ytor ett tvingande krav som staden ställer på fastighetsägarna. Där kombineras också saneringen med ett aktivt arbete för att gripa och lagföra de mest notoriska klottrarna. I den belgiska staden Brügge har snabb sanering, informations- kampanjer och ett aktivt arbete för att gripa de aktivaste klottrarna, kombi- nerats med en generös attityd till graffitimålarna. De ungdomar som tar avstånd från olagligt klottrande har givits möjlighet att måla graffiti på lagliga väggar som ställts i ordning för ändamålet. Visserligen är dessa insatser inte vetenskapligt utvärderade men i alla dessa städer uppges åtgärderna, trots deras delvis olika innehåll, ha minskat klottret.

KOMMUNERNA DRIVANDE KRAFT I DET KLOTTERFÖREBYGGANDE ARBETET I Sverige är det främst i storstadsregionerna som klottret uppfattas som ett stort problem. Närmare hälften av de stadsdelar i Stockholm, Göteborg och Malmö som har besvarat BRÅ:s enkät uppger att de har mycket eller gan- ska mycket klotter. Av landets alla kommuner är det en fjärdedel som men- ar sig ha mycket eller ganska mycket klotter. Bland dessa särskilt drabbade kommuner är det emellertid bara en mindre andel som har en övergripande handlingsplan för hur klotter ska förebyggas. Tre fjärdedelar av de kom- muner som säger sig ha mycket eller ganska mycket klotter, har ingen övergripande handlingsplan för hur de ska komma tillrätta med klottrandet. Det är dock betydligt vanligare att de har en policy för klottersanering vilket närmare hälften av alla kommuner, som har besvarat enkäten, uppger att de har. Trots att övergripande handlingsplaner ofta saknas, genomförs ett flertal förebyggande åtgärder bland landets kommuner. Ofta består de av en eller flera enstaka insatser. Den totala kostnaden för kommunernas klotterföre- byggande arbete är svår att uppskatta. Tidigare beräkningar visar dock att kommunernas sammanlagda kostnad för enbart klottersanering uppgår till 500 miljoner kronor årligen. När olika aktörer samarbetar i klotterfrågan, är nästan alltid kommunen den drivande och sammanhållande aktören. Det finns flera exempel på kommuner som samarbetar både mellan sina förvaltningar och med andra aktörer, i flera fall med polisen. I likhet med situationen i övriga västländer, saknas emellertid genomgående utvärderingar av åtgärderna. Därför saknas också ofta kunskaper om vilka åtgärder, eller snarare vilka kombinationer av åtgärder som fungerar.

POLISEN DELTAR I DET KLOTTERFÖREBYGGANDE ARBETET Närmare hälften av polismyndigheterna i landet uppger att ett eller flera av deras närpolisområden har en övergripande strategi för hur de ska arbeta förebyggande mot klotter. De flesta polismyndigheterna uppger också att närpolisen aktivt deltar i det klotterförebyggande arbetet. Detta sker främst genom systematisk kartläggning av klottrare och deras klottersignaturer. I några fall samarbetar polisen också med kommunerna genom att exempel-

7

vis informera ungdomar om de skadeverkningar och risker som klottrandet medför.

ÖVRIGA AKTÖRER GENOMFÖR OFTAST BARA PUNKTINSATSER Utöver kommunerna och polismyndigheterna finns det många andra aktör- er som arbetar med frågan, främst därför att de själva är drabbade av klotter. Några av de mest centrala är aktörer inom trafik- och kollektivtrafikom- rådet samt aktörer inom bostadsbolagen. Bland dem är snabb sanering den huvudsakliga strategin. Ibland vidtar de också olika sorters situationella åt- gärder, exempelvis väktarbevakning, klotterskydd av fasader och liknande. Sociala åtgärder, som exempelvis information, alternativa aktiviteter för klottrare och liknande, bedrivs däremot tämligen sällan. De åtgärder som genomförs av dessa aktörer är oftast punktinsatser varför de sällan ingår i någon övergripande handlingsplan. I likhet med kommunens och polisens förebyggande arbete, har dessa åtgärder i allmänhet inte heller utvärderats. Deras egen bedömning är att det främst är snabb sanering som har haft några större effekter.

HANDLINGSPLANER SAKNAS OFTAST Den övergripande bilden av det klotterförebyggande arbete som pågår i Sverige är att det på många håll saknas genomtänkta och väl utarbetade handlingsplaner för det arbete som utförs. De flesta klotterförebyggande åtgärder verkar främst ske i form av punktinsatser. Detta är problematiskt eftersom gruppen klottrare består av flera olika sorters grupper. Åtgärder som fungerar förebyggande för en sorts klottrare, fungerar sannolikt inte lika bra för klottrare av en annan kategori. Dessutom saknas ofta både samarbete mellan aktörerna och samordning av insatserna. Det gäller både inom organisationerna och företagen samt i kontakterna mellan dem. Dokumentation av de åtgärder som genomförs är också tämligen sällsynt, vilket innebär att värdefulla erfarenheter riskerar att gå förlorade. Slutligen råder det stor avsaknad av empiriskt inriktade utvärderingar eller uppfölj- ningar. Denna undersökning kan därför inte ge några vetenskapliga belägg för vilka åtgärder som fungerar i olika sammanhang.

NÅGRA AKTÖRER HAR EN HELHETSSYN Trots de brister som framkommit, finns det undantag. På många håll genomförs genomtänkta åtgärdsprogram. Deras gemensamma nämnare är att de bygger på ett samarbete med såväl polis som privata, kommunala och statliga aktörer i gemensamma åtgärdspaket som syftar till att förebygga klottrandet. I dessa fall finns oftast en genomtänkt handlingsplan som präg- las av uthållighet och som består av flera olika sorters åtgärder. I ett fåtal av exemplen finns också försök till utvärderingar, men metoderna för hur det klotterförebyggande arbetet utvärderas skulle behöva utvecklas och förfinas.

8

VIKTIGT ATT BYGGA UPP OCH SPRIDA KUNSKAPER En majoritet av de kommuner som besvarade enkäten uttryckte en önskan om att få ökade kunskaper om hur de bäst skulle kunna arbeta klotterförebyggande. För att sprida kunskap och erfarenhet om klotterförebyggande åtgärder avser BRÅ att producera en idéskrift i ämnet under 2004. Skriften ska ge konkreta exempel på olika typer av klotterförebyggande åtgärder. Drygt en tredjedel av kommunerna, och en ännu större andel av de till- frågade poliserna, skulle gärna delta i någon form av utvärderingsbart pilot- projekt. För att bidra till kunskaps- och metodutvecklingen om fungerande klotterförebyggande åtgärder planerar BRÅ att bidra med visst ekonomiskt stöd till kommuner som vill arbeta klotterförebyggande. Syftet är att ut- veckla kostnadseffektiva åtgärder som också kan spridas till andra områden. För att uppnå detta kommer BRÅ att ställa tydliga krav på dokumenta- tion och utvärdering av projekten och dessutom i viss mån delta i planering- en och uppföljningen av dem.

9

Inledning Klotter har förekommit sedan urminnes tider. Redan i antikens Pompeji försökte man lämna synliga spår efter sig genom att rista på murarna. Sedan länge har unga förälskade par ristat in hjärtan med sina initialer i träd- ens bark. Under det politiserade 1960-70-talen började klotter allt oftare att synas även på våra offentliga väggar (se till exempel Dagrin, 1980; Jacob- son, 1996). Den allmänna attityden till klotter var vid denna tid tämligen ambivalent. I tidningsartiklar från perioden finns exempel på såväl kritiska röster som uppskattande förhållningssätt (Jacobson, 2003).

Klottrets historia och klotterproblematiken Först i mitten av 1980-talet började det klotter vi i dag ser dyka upp i Sverige på allvar. Det är en del av den hip-hop-kultur som då spred sig över värl- den från USA. Inspirerade av nordamerikanska filmer började några ung- domar att skriva sina signaturer (taggar) på ett flertal olika ställen. Debatten var väckt och allt fler grupper i Sverige reagerade mot klotter. Ambiva- lensen från samhällets sida kvarstod dock. Såväl statliga verk och kommun- er som privata företagare genomförde olika evenemang för klottrare, eller graffitimålare som de också kallades. Samtidigt växte kritiken mot den för- fulning av det offentliga rummet som många ansåg att klottret innebar (Jacobson, 2003). Skadegörelse i form av klotter är en av de brottstyper där antalet polis- anmälda brott har ökat kraftigt under de senaste åren. Sedan millennieskift- et har antalet anmälda klotterbrott fördubblats. År 2002 utgjorde klotter närmare en tredjedel av de skadegörelsebrott som anmäldes i Sverige. Stati- stiken över antalet anmälda klotterbrott kan dock inte användas för att gö- ra några säkra påståenden om hur klottrets omfattning har förändrats. Det ökade antalet a nmälningar beror till stor del på att de som har fått sin egen- dom nerklottrad har en större benägenhet i dag än tidigare att polisanmäla brottet. En annan källa för att studera utvecklingen av klotter är så kallade själv- deklarationsundersökningar i vilka ungdomar själva tillfrågas om sin even- tuella brottslighet. Sådana undersökningar har Brottsförebyggande rådet (BRÅ) genomfört sedan mitten av 1990-talet. Resultaten av dessa tyder på att ungdomars tolerans för klotter har ökat under senare år. Trots det har antalet ungdomar som uppger att de har klottrat minskat något. Däremot tycks det inte ha skett någon liknande minskning av de cirka fem procent skolungdomar som uppger att de har gjort en större graffitimålning (BRÅ- rapport 2000:17).

Klotter är inte enbart ett storstadsproblem I allmänhet har klotter uppfattats som ett storstadsproblem, men utbred- ningen är större än så. Även om klotter har varit – och fortfarande är – van-

10

ligast i storstadsområdena, är de mindre städerna och landsbygden inte för- skonade från problemet. En nedklottrad miljö upplevs av många inte bara som otrivsam och ful. Den kan också uppfattas som otrygg och klottret kan bidra till att männi- skor upplever att området är på väg att förstöras. Vi vet att klotter kostar samhället stora summor, även om det inte finns några säkra siffror för vad sanering och förebyggande åtgärder årligen kostar samhället. Osäkerheten beror bland annat på att kostnaden sprids ut på många olika aktörer. När det gäller kommunerna, som kanske bär den största kostnaden, beror osäk- erheten till stor del på att de i allmänhet inte redovisar dessa kostnader separat. Däremot uppskattar de tekniska kontoren i kommunerna, enligt Kommunförbundet, att kostnaderna för klottersanering enbart i kommun- erna uppgår till runt 500 miljoner kronor årligen (Kommunförbundet, 2003). De som klottrar är oftast pojkar, ynglingar och unga män. De flesta är under 19 år. En fjärdedel av de klotterbrott som klarades upp år 1998 hade utförts av barn som var under 15 år (Ds 2001:43). I den illegala klotter- världen förekommer ibland även droger och annan grövre brottslighet. Att uppklaringsprocenten för klotterbrott är mycket låg ses också som ett stort problem. Under förra året var det bara tre procent av de anmälda klotter- brotten som blev uppklarade. Klotter leder alltså sällan till någon påföljd för gärningsmannen.

Brottsförebyggande rådets uppdrag Regeringen har föreslagit flera åtgärder för att åstadkomma en minskning av klotterbrotten. Åtgärderna är dels repressiva, dels förebyggande. De rep- ressiva består av: • rätt till kroppsvisitation av misstänkta klottrare • möjlighet att döma klottrare till längre fängelsestraff än i dag • kriminalisering av försök till skadegörelse (Ds 2001:43)

Riksdagen beslutade att anta dessa lagförslag den 29 oktober år 2003. Re- geringen menar att denna lagstiftning förmodligen har störst betydelse för de mest aktiva klottrarna. För dem som inte är vanemässiga klottrare, be- hövs förebyggande åtgärder. Behovet av dessa är anledningen till att reger- ingen har givit BRÅ i uppdrag att inventera och analysera klotterförebygg- ande åtgärder i Sverige. Enligt uppdraget ska BRÅ: analysera de uppföljningar som gjorts av deras effekter. Mot bak- grund av denna genomgång och med beaktande av andra länders erfarenheter skall myndigheten lämna förslag till åtgärder som kan förväntas ha en klotterförebyggande effekt. I detta sammanhang skall äv en möjlig heterna att genomföra pilotprojekt på några orter belysas.

11

Metod Många olika aktörer och organisationer bedriver klotterförebyggande arbe- te. De finns inom såväl den statliga och kommunala sektorn som inom den privata. Denna spridning innebär att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att göra en heltäckande inventering av allt klotterförebyggande arbete som sker i Sverige. En stor del av det förebyggande arbetet bedrivs dock inom ramen för den kommunala verksamheten. BRÅ har därför skickat ut en enkät till landets samtliga kommuner samt till stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Svarsfrekvensen har varit påfallande stor, både när det gäller kommunerna (82 procent) och de tillfrågade stadsdelarna (88 procent). Eftersom även polisväsendet fyller en viktig funktion i det klotterföre- byggande arbetet har en liknande enkät skickats ut till landets samtliga polismyndigheter och till polismästardistrikten respektive polisområdena i Stockholm, Göteborg och Malmö. En stor majoritet (86 procent) av polis- myndigheterna och nästan samtliga (94 procent) av de tre storstädernas polismästardistrikt/polisområden har besvarat enkäten. För att ta del av andra aktörers förebyggande arbete, har kontakter ock- så tagits med en mängd olika organisationer, myndigheter och företag. BRÅ har intervjuat ett hundratal företrädare för exempelvis transportföretag, kollektivtrafik, elbolag, fastighetsägare, intresseorganisationer och statliga myndigheter. Den beskrivning av det klotterförebyggande arbetet i landet som presenteras i denna rapport bygger på den information som kommit fram i såväl enkätsvar som intervjuer. För att ytterligare fördjupa kunskapen om de förebyggande åtgärderna, har BRÅ gått igenom den forskning som be- drivits i frågan. Därtill har myndigheten tagit del av och analyserat före- byggande åtgärder som bedrivits i andra länder.

12

Klotter, grafitti och skadegörelse Att klotter och graffiti är laddade begrepp märks redan i hur orden an- vänds. Bland dem som debatterar frågan har begreppen i sig kommit att ge uttryck för den egna ståndpunkten. Å ena sidan kan den som tycker att allt klotter och all graffiti är fult och borde förbjudas, kalla allting för klotter. Å andra sidan vill den som däremot upplever det som en konstform, kanske att det ska kallas för graffiti.

Klotter och graffiti – två omstridda begrepp Många tycker att de slarviga – och som de uppfattas – fula signaturer (tagg- ar) som målas överallt är klotter. Däremot ses ofta de större och välgjorda målningarna som graffiti. En annan uppfattning är att graffiti är det som målas legalt och klotter det som målas illegalt. Detta resonemang innebär att en och samma bild kan uppfattas som klotter i en situation och som graffiti i ett annat sammanhang. Skillnaden består då i var den har målats. Denna begreppsförvirring kan i värsta fall leda till en förvirrad och otyd- lig diskussion. Detta kan i sin tur innebära en risk för att förståelsen för fenomenet minskar och att lösningen på problemet därmed försvåras. Mer funktionella benämningar skulle kunna vara att ka lla bilderna för illegal eller olaglig graffiti. En annan benämning skulle kunna vara skadegörelse- graffiti. Med denna typ av benämningar används språket inte för att ut- trycka någon uppfattning, utan i syfte att tydliggöra vilken sorts aktivitet det handlar om. Genom att använda begreppet skadegörelsegraffiti skulle vi också ansluta oss till det anglosa xiska språkbruket och även till den benäm- ning som Danmark använder, hærværksgraffiti (hærværk= skadegörelse). I denna rapport används dock fortsättningsvis ordet klotter som sam- lingsbegrepp för att beteckna ”text, bild eller ristning som olovligen an- bringas på husväggar, tunnelbanetåg, parkbänkar eller andra platser eller föremål” (Ds 2001:43). Det handlar alltså om skadegörelse på någon ann- ans egendom, vilket är en kriminell handling.

Tags, throw-ups och pieces För att bättre förstå klotterkulturen och därmed komma närmare en lös- ning på dess problem, bör man vara bekant med begreppet TTP-graffiti, där TTP står för de olika formerna av graffitin: Tags, Throw-ups och Piec- es. Tags, eller taggar på svenska, är kombinationer av olika bokstäver som är sammanfogade med varandra. De går att rita snabbt och klottras därför ofta på ett flertal ställen, till exempel på flera husväggar eller över en hel tunnelbanevagn. Taggar är alltså det som folk i allmänhet uppfattar som klotter. Throw-ups är namnet på sådana taggar som är större och ibland lite mer utveckla de. De består av bokstavskombinationer där bokstäverna

13

ofta är ifyllda med någon färg. Pieces, som är en förkortning av ”Master- piece”, är de stora målningarna med mycket färg som i vardagligt tal ofta kallas för graffiti (se bland annat Brewer, 1992; Gómez, 1993; Jacobson 1996) Taggar, throw-ups och pieces är inte separata uttryck på så sätt att en person som målar pieces inte också gör taggar. De tre formerna är tvärtom olika delar av en och samma helhet. Formerna går heller inte att separera utan de flyter i varandra. En och samma målare kan lika gärna måla en throw-up som en piece. Den senare kan även innehålla taggar och dessa kan också målas på ett flertal olika ställen bredvid piecen. Målarens identitet framgår för de initierade oftast av stilen på målningen, men taggarna ka n också fungera som signatur för den större målningen (se exempelvis Shannon, 2003; Köpenhamns kommun Hærværksgraffiti; Oslo kommun Tagging). Utöver denna typ av klotter, som ofta är en del av hiphop-rörelsen, finns också mer traditionellt klotter. Med traditionellt klotter avses sådana texter som innehåller ett budskap som ofta är politiskt. Exempel på sådant klotter är ”Bevara Sverige Svenskt” eller ”Antifascistisk Aktion”. I denna rapport tas inte ställning till huruvida klotter har något konst- närligt värde eller inte. Det avgörande är var klottret har ritats, ristats eller målats, det vill säga om det är lagligt eller inte. Den lagliga graffitin sätts på sådana föremål där ägaren har givit sin tillåtelse. Om klottret däremot sätts på ett ställe utan tillåtelse utgör klottrandet en kriminell handling som faller under gruppen skadegörelsebrott.

Klottrarna ingen enhetlig grupp Flera forskare menar att det är viktigt att ha kunskap om vilka grupper av barn och ungdomar som klottrar. En åtgärd som verkar brottsförebyggande för en grupp är inte nödvändigtvis lika effektiv när det gäller andra klottra- re. Det är alltså viktigt att känna till vilka målgrupper som finns för att det brottsförebyggande arbetet ska kunna bedrivas effektivt. Klottrarna har också varit föremål för samhällets intresse ur helt olika vinklar. Ibland har de beskrivits som avantgardistiska konstnärer, ibland som busande pojkvaskrar och ibland som samvetslösa vandaler och krimin- ella element. Sanningen ligger kanske inte, som det ofta uttrycks ”någon- stans mitt emellan” dessa extremer. Snarare ryms alla dessa tre kategorier samt många fler grupperingar av målare i den klottrande subkulturen. Klottrarna har två gemensamma karaktärsdrag. De är oftast unga, ibland mycket unga, och de är i huvudsak pojkar eller unga män. Därefter upphör alla möjligheter till generaliseringar eftersom det i övrigt är frågan om en ganska heterogen grupp. Flickor och unga kvinnor som klottrar före- kommer, men i mycket begränsad omfattning (Shannon, 2003). Det uppges finnas flera anledningar till att ungdomar klottrar. De van- ligaste orsakerna är att de vill de få uppmärksamhet, uppleva spänning och uttrycka skaparlust (Johnson, 2001). Många menar att risktagandet när klottret utförs, är en motivation i sig. Den som målar en välgjord piece, gär- na på ett svårtillgängligt stä lle, får uppskattning av de andra utövarna

14

(Shannon, 2003). När möjligheterna att göra dessa större illegala må lningar minskas, till exempel som ett resultat av hårdare bevakning, kan exempelvis målandet av ett stort antal taggar ge en liknande uppskattning bland övriga klottrare (Ferrell, 1993). Klottrarna söker alltså respekt och berömmelse (av klottrare kallat ”fame”) i den starkt hierarkiskt uppbyggda subkultur som deras värld utgör. Många fotograferar sitt klotter och bevarar dokumenta- tionen i en bok (av klottrare kallad ”black book”). Ett fåtal filmar sina handlingar och säljer sedan filmerna, via internet, till andra klottrare runt om i vä rlden (se exempelvis hemsidan www.capitalsthlm.com). För att få denna uppmärksamhet och respekt krävs vissa beteenden och karaktärsdrag som är snarlika dem som premieras i det kapitalistiska sam- hället. En klottrare måste ha tävlingslusta och vara beredd till hårt arbete för att bli framgångsrik i den egna subkulturen. Dessutom krävs att han är påhittig och fokuserad (Shannon, 2003). Klottrarens övriga kriminella belastning är en fråga som har intresserat forskarna. Enligt en färsk undersökning utgör klottrarna, till skillnad mot andra kriminella grupper, i princip ett tvärsnitt av stockholmsungdomarna när det gäller social bakgrund. Däremot var de som grupp mer kriminella än ungdomar som aldrig har ägnat sig åt klotter. Klottrarna var, enligt undersökningen, både mer benägna att utföra andra sorters brott än de som aldrig ägnat sig åt en sådan aktivitet. Dessutom begick de fler brottsliga handlingar, drack mer alkohol tidigare och använde oftare även andra droger. Undersökningen, som genomförts på uppdrag av Stockholms klott- erkommission1 , visar också att riskerna ökade i takt med klottrandets om- fattning (Sundell, 2002). Majoriteten av studier, både inom och utom Norden, tyder dock på att klottraren i regel inte är inblandad i andra grövre former av kriminalitet. De flesta av klottrarna skulle i stället kunna beskrivas som specialister. Der- as lagbrott är, förutom klottrandet, att de stjäl sprayburkar som används när de klottrar. De flesta lämnar emellertid den illega la graffitin bakom sig efter några år. I en nyligen presenterad avhandling framgår dock att en mycket större andel av klottrarna än av normalgruppen, även är inblandade i brott som inte är klotterrelaterade. Vissa av dessa klottrare har hög brottsbelastning, både när det gäller våldsbrott och drogrelaterad kriminalitet. Det finns dock inget som klart tyder på att ynglingar som inte redan har problem, kommer att lockas in i kriminalitet via graffitikulturen. Däremot verkar det sannolikt att pojkar och ynglingar, som redan befinner sig i riskzonen och som klottrar under en längre tid, riskerar att förstärka sitt utanförskap och därmed få det svårare att sluta begå brott. De kan då få svårigheter att längre fram återanpassa sig till ett liv som är allmänt socialt accepterat. Men det finns också exempel på personer där klottrandet har varit ett steg på vägen in i yrken där konstnärlig talang premieras (Shannon, 2003).

1 Stockholms klotterkommission tillsattes i maj 2002 av den dåvarande kommunstyrelsen i Stockholms kommun. Det övergripande syftet var att undersöka hur klotterproblemet skulle kunna minskas. Till den rapport som överlämnades till Stockholms kommunstyrelse i november år 2002, bifogades bland annat en forskningsöversikt skriven av David Shannon och en kartlägg- ning av klottrarna av Knut Sundell. utför många grövre våldsbrott. Detta gäller dock långtifrån alla eftersom många ungdomar går in i klottervärlden för en tid för att därefter lämna den. Vissa av klottrarna löper en större risk att dras in i droger och annan kriminalitet än de som inte klottrar. Det beror sannolikt på att några av dem som dras till klotterkulturen redan utgör en högriskgrupp. Det finns alltså inget i avhandlingen som tyder på att klottret i sig skapar brotts- lingar.

15 

Bland de kriminella klottrarna finns också en liten grupp personer som

16

Internationella åtgärder och tidigare forskning Det nutida klottret föddes i USA och spred sig därefter till andra länder. Att denna sorts klotter är ett internationellt problem med rötter i den nord- amerikanska kulturen tydliggörs också av att samma engelska begrepp an- vänds i olika länder. Trots de svenska klottrarnas snabba acceptans av klottrets nordamerikanska kultur, finns det dock avgörande skillnader mell- an hur fenomenet tar sig uttryck i Norden respektive USA. I USA är klottret i högre utsträckning än i de nordiska länderna ett ut- tryck för ett revirtänkande. Det är inte ovanligt att lokalt baserade gäng an- vänder graffiti för att markera för ungdomar som tillhör andra gäng att ett visst område tillhör det egna reviret. Detta hänger sannolikt samman med att klottret tidigt fick en grogrund i nedslitna områden där invånarna var både socialt och ekonomiskt marginaliserade.2 Justitiedepartementet i USA varnar därför ungdomar som på frivillig bas vill arbeta klotterförebyggande för de risker som är sammanknippade med att sanera bort klotter som kan vara gängbaserat (U.S. Department of Justice, 1998). Det är dock inte bara klottrets orsaker och uttryck som skiljer Sverige från USA. Sverige har, i likhet med övriga Norden, också ett annat utgångs- läge både när det gäller politik, ekonomi och sociala frågor. I den följande genomgången fokuseras därför på arbete som har utförts i de nordiska grannländerna. BRÅ uppmärksammar också det klotterförebyggande pro- jekt i staden Brügge i Belgien som för två år sedan vann första pris i en europeisk tävling i brottsförebyggande arbete (the European Crime Preven- tion Awards). Dessutom ges kortfattade beskrivningar av olika erfarenheter från USA, Australien och England. Kapitlet avslutas med en genomgång av den mycket sparsamma forskning som finns rörande de klotterförebyggan- de åtgärdernas effektivitet.

Erfarenheter från närliggande länder I Oslo och Köpenhamn bedrivs klotterförebyggande arbete som i mångt och mycket liknar och har låtit sig inspireras av varandra.

OSLO OCH KÖPENHAMN SATSAR PÅ INFORMATION OCH SNABB SANERING I Oslo bedrivs en kampanj kallad Stop tagging och i Köpenhamn kampanj- en Stop graffiti. Det kanske mest karaktäristiska för dessa är att de bygger på ett brett samarbete mellan staten, kommunen och det lokala näringslivet. Några av åtgärderna, förutom snabb och samordnad klottersanering, är brett upplagda informationskampanjer som både riktar sig till elever, för- äldrar, skolpersonal och allmänhet. Lärarna får material som ska inspirera

2 De nordamerikanska ungdomar som utför detta gängbaserade klotter är dock i allmänhet inte samma personer som de som klottrar TTP-graffiti.

17

till en dialog om klotter med eleverna. För att uppmuntra ungdomarna att bry sig om sin närmiljö, uppmuntras även de lokala myndigheterna att låta de unga involveras i utsmyckning av skolan eller av närområdet. När det gäller allmänheten försöker både Oslo och Köpenhamn påverka inställ- ningen till klotter genom annonskampanjer och informationsbroschyrer. I bägge städerna försöker också kommunerna sprida information om hur ny- och ombyggnader av hus kan genomföras på ett sätt som förebygger klott- er. Fysiska åtgärder, som ökad belysning och plantering av buskar vid ex- empelvis fasader, föreslås också. Som en del av kampanjen införde Köpenhamn år 1999 något som kallas för Stop Graffiti Ordningen i vissa delar av staden. Den fungerar som en slags försäkring för de privata fastighetsägare som deltar. De betalar kvar- talsvis en viss summa per löpmeter fasad och ansluts därigenom till kam- panjen. Allt befintligt klotter saneras bort och ytan beläggs med klotterav- stötande material. Så länge som fastighetsägaren fortsätter att betala den abonnemangsliknande avgiften har han eller hon rätt till snabb och gratis sanering av nytillkommet klotter (Köpenhamns kommun Hærværksgraffi- ti). I Oslo lät man sig inspireras av Köpenhamn och införde en kort tid senare ett snarlikt projekt, kallat Stop Tagging Ordningen. Men i Oslo hade denna åtgärd föregåtts av ett opinionsbildande arbete från polisens sida. Polisens avsikt var att medvetandegöra främst de kommunala aktörerna om hur integrerat klottret var med den legala graffitin. Kampanjen resulterade, enligt dess initiativtagare, i att Oslo kommun år 2000 antog ett tiopunkts- program vars tydligaste budskap är nolltolerans mot både klotter och legal graffiti. I programmet klarlades att den klottrare som fälldes i domstol, till fullo skulle ersätta kommunen för alla utgifter i samband med dennes klott- er. Dessutom skulle kommunala bidrag dras in till de organisationer och/eller föreningar som på något sätt arbetade med legal graffiti (Oslo kommun Tagging). I Köpenhamn bedrivs också nolltolerans mot det illegala klottret. Dock tycks det som att den politiska viljan till nolltolerans mot all graffiti inte är lika uttalad som i Oslo. Parallellt med Stop graffiti-kampanjen i Köpen- hamn, beslutade stadens kultur- och fritidsförvaltning i september år 2003 att fortsätta sökandet efter en plats där ett försök med lagliga väggar3 ska genomföras (Kultur- og Fritidsudvalget, Köpenhamns kommun 2003). Tyvärr saknas det både officiella utvärderingar och dokumentation av de bägge projekten. Även dokumentation om hur resultatet har följts upp saknas. Det går inte heller att få fram uppgifter om vad insatserna har kost- at, vare sig i Oslo eller Köpenhamn. Enligt muntliga uppgifter har dock kampanjen i Oslo varit lyckad. Den tidigare ansvarige för kampanjen upp- ger bland annat att antalet anmälda klotterbrott har minskat märkbart efter det att kampanjen startade (Oslo kommun Tagging). Även i Köpenhamn uppges klottret ha minskat, med mellan 50 och 75 procent, beroende på område (Köpenhamns kommun Hærværksgraffiti). Eftersom det inte finns

3 Med lagliga väggar avses sådana offentliga ytor som upplåts för klotter. Det rör sig alltså om väggar, plank eller liknande som det är tillåtet att rita och måla på.

18

någon dokumentation eller utvärdering bör dessa uppgifter dock tolkas med försiktighet.

I HELSINGFORS TVINGAS FASTIGHETSÄGARE TILL SNABB SANERING I Helsingfors bedrivs projektet Stoppa klottret sedan fem år tillbaka. Den huvudsakliga metoden är att snabbt sanera bort allt klotter och att försöka gripa de mest notoriska klottrarna. I likhet med i Oslo och Köpenhamn samarbetar kommun och fastighetsägare. I Helsingfors sker samarbetet dock genom en tvingande reglering. De fastighetsägare som får sina byggnader nedklottrade är skyldiga att sanera klottret inom en viss tidsrymd. Om de inte sanerar, tvingas de att betala böter och uppmanas sedan återigen att sanera. Enligt den ansvarige för klotterbekämpningen i Helsingfors, bestod klottrarna vid kampanjens början av cirka två tusen ungdomar. Efter att ha fått information om att klotter är olagligt, uppges majoriteten av ungdom- arna ha slutat med klottrandet. Kvar finns ett antal gäng där ledarna också begår andra brott och därför sitter i fängelse för det mesta. De aktuella klottrarna är i dag cirka 40, och det finns, enligt uppgift, ingen större ny- rekrytering av klottrare. I Helsingfors har man inte gjort någon skriftlig dokumentation av verksamheten. Till skillnad från i Oslo och Köpenhamn har dock det klott- erförebyggande arbetet följts upp genom en objektiv mätning av nytill- kommet klotter. Studenter anställs, som två gånger per år promenerar på mer än hälften av alla gator i de centrala delarna, och registrerar allt klott- er. Detta klotter delas upp i två kategorier. Taggar räknas som litet klotter och throw-ups och pieces räknas som stort klotter. I samband med att de klotterförebyggande åtgärderna starta de, ökade kostnaderna tillfälligt. Efter ett par år minskade de åter. År 2002 uppgick de totala kostnaderna, i vilka såväl sanering, lön, hyra, broschyrer och bevakning ingår, till cirka 14 milj- oner kronor. Enligt de utförda mätningarna har antalet klotter minskat dramatiskt sedan Helsingfors stad började arbeta aktivt för att förebygga klotter. Under samma period har också antalet gripna klottrare ökat kraft- igt (Helsingfors, 2003).

I BRÜGGE ACCEPTERAS LAGLIG GRAFFITI SOM KONST I Brügge bestämde sig de lokala myndigheterna i mitten av 1990-talet för att få stopp på det ökande klottret som också drabbade de historiska bygg- naderna i stadens gamla delar. Den metod som man valde att använda var att acceptera graffiti som konstform, men kombinera denna öppna attityd med tydliga repressiva åtgärder mot det olagliga klottrandet. Man utgick från att en förebyggande strategi bara kan fungera i ett samtal med klottrar- na själva. Projektet bestod av flera olika åtgärder. Genom inköp av en saneringsbil med professionell utrustning kunde ambitionen att tvätta bort allt klotter inom 48 timmar uppnås. Polisen startade en speciell avdelning vars huvud- sakliga uppgift var att gripa de mest aktiva klottrarna. De kunde ganska snabbt gripa 20 vanemässiga klottrare. Dessa ungdomar gavs möjlighet att välja en form av samhällstjänst. Denna innebar att de själva rengjorde stad-

19

en från klotter. Åtgärderna resulterade, enligt stadens utvärdering, i att an- talet anmälda brott minskade med en tredjedel på tre år. Parallellt med de repressiva åtgärderna, gick Brügge också graffitimålar- na till mötes genom att erkänna deras målningar som en konstform. Graffitiskolor startades där målarna kunde utveckla sina talanger. Först efter att ha förfinat sin teknik, bjöds målarna in att dekorera vissa utvalda offentliga byggnader, exempelvis gångtunnlar och garageväggar. Dessutom skapades en ”levande” legal vägg i Brügge. Till denna vägg bjöds alla som ville rita eller skriva graffiti in. En vinst med denna legalisering var också, enligt aktörerna bakom kampanjen, att den skapade en pågående och ständig kontakt med klottrarna. Slutligen genomfördes något som bäst kan beskrivas som ett folkbildningsprojekt inom området graffiti. I en broschyr, som graffitimålare hade varit med och formgivit, informerades om projekt- ets innehåll samtidigt som graffiti lyftes fram som en modern konstart. Resultatet av de sammanlagda klotterförebyggande åtgärderna uppges ha varit en kraftig minskning av det illegala klottrandet i Brügg e. Därutöver uppges man ha lyckats förändra attityden till graffiti från vandalism till ett uttryck för energi och dy namik. År 2001 vann Brügge den europeiska brotts- förebyggande tävlingen European Crime Prevention Awards med projektet Graff’n Art, a Positive Graffiti Policy in the City of Bruges (SEC Crime Prevention and Society Magazine, 2001).

Exempel på andra klotterförebyggande åtgärder Runt om i världen pågår oräkneliga klotterförebyggande projekt. De flesta har emellertid inte dokumenterats och nästan inga har utvärderats. Men det finns dock flera klotterförebyggande åtgärder som har beskrivits. De flesta kommer från USA och beskrivningen av deras resultat har oftast form av en bedömning, inte en utvärdering. De följande beskrivningarna bör därför be- traktas som exempel på olika sorters åtgärder: genomförde ett projekt som gick ut på att klottrare, i stället för straff, skulle kunna välja att göra samhällstjänst. I denna ingick ofta att måla över sin egen och andras graffiti. Projektet utveckla- des både i innehåll och omfattning. Det kom att innehålla även sport- och dramaövningar för ungdomarna samt undervisning för föräldrarna hur de bättre skulle kunna hantera sina ungdomar. Dessutom involverades både företag och frivilliga krafter. Enligt polisens bedömning uppges projektet fungera bra (DiPaola och Bushey, 2000). • I Phoenix, USA, startade polisen och kommunen ett samarbete i vilket bland annat en stor mängd företag bjöds in att delta. Detta projekts kanske mest innovativa inslag var ett telefonnummer, en så kallad het linje, dit man kunde ringa anonymt för att ge tips om klotter. Telefonnumret spreds via affischer, t-shirts och genom dis- tribution av pennor. Den som tipsade om klotter kunde få en be-

•  Polisen i nordöstra delarna av Los Angeles i Kalifornien, USA,

20

löning på ett par tusen kronor. Enligt utförarna själva ringdes det närmare 30 000 samtal under de första sju åren. Dessa samtal resulterade i närmare 1 500 förhör varav hälften ledde till arrester- ingar. En miljon kronor, som samlats in från frivilliga givare, för- delades på olika tipsare. Samtidigt antogs en strategi som innebar att klotter, efter att ha dokumenterats för att kunna användas som bevisning, sanerades så snabbt som möjligt. Projektet belönades av USA:s brottsförebyggande instans, the National Crime Prevention Council med ett nationellt pris (Piraino, 2002). • Ett liknande projekt med en het linje genomfördes i södra Australi- en med hjälp av statliga brottsförebyggande medel. Den kanske största skillnaden mot det nordamerikanska projektet var att myn- digheterna i Australien inte betalade ut någon belöning för klotter- tipsen. I den utvärdering som gjordes efter projektets genomförande konstateras att resultatet blev ökad anmälning av graffiti och ett bättre samarbete mellan berörda parter. Dessutom uppges projektet ha medfört att fler personer engagerade sig i kampen mot klotter. Däremot ledde projektet inte till att fler klottrare identifierades. I utvärderingen framgår dock inte huruvida klottret faktiskt minska- de eller inte (Miller, 2002). • I Philadelphia, USA, användes en annan metod. Förutom den vanli- ga snabba saneringen, systematiserades registreringen av klottret för att man lätt skulle kunna spåra klottrarna. De som arresterades ställdes inför rätta i en speciell domstol där de lagfarna hade specialiserat sig på klotter och klotterrelaterad brottslighet. Första- gångsförbrytare som erkände gavs möjlighet att slippa åtal om de betalade saneringskostnaderna. Ytterligare en strategi var att ge så liten publicitet som möjligt åt klottrarna, eftersom polisen inte ville tillmötesgå dem genom att ge dem den sökta berömmelsen. Dessa åtgärder kompletterades med ett, enligt polisens egna ord, aggress- ivt utfört informationspaket till allmänheten. Enligt polisens egna uppgifter minskades klottret med tre fjärdedelar inom loppet av ett år (Scott, 1989).

Utvärderingar saknas Det finns i dag nästan inga vetenskapliga granskningar av effekterna av klotterförebyggande arbete. Situationen tycks ha sett likadan ut under de senaste decennierna. En av de få studierna på området är en australiensisk granskning från början av 1990-talet där olika klotterförebyggande projekt presenteras. Stu- dien ger inga förslag till heltäckande lösningar utan mynnar i stället ut i rekommendationer av olika åtgärder som kan användas. Bland dessa finns såväl situationella åtgärder som går ut på att försvåra för klottrarna att klottra, som sociala åtgärder i form av alternativa aktiviteter för ungdomar- na. Legala väggar och information om klotter och dess följdverkningar är andra förslag. Utredarna gör ingen inbördes rangordning av dessa åtgärder och bedömer heller inte deras effektivitet (Geason och Wilson, 1990). delvis annorlunda resultat. Enligt denna studie är det bara genom att sär- skilja graffiti som uttryck för vandalism från graffiti som konstuttryck som klottret kan stoppas. Man bör därför ge ungdomarna utrymme för sin krea- tivitet, bland annat genom att erkänna den legala graffitin som konstform och samtidigt arbeta med repressiva åtgärder mot klottret. Därigenom kan man, skriver författaren, komma åt de underliggande motiv som tar sig ut- tryck i olagligt klottrande och minska detta: ”We have to outlaw graffiti when it is wrong, protect it when it is right, and teach youths and ourselves the difference.”(Gómez, 1993). I en nordamerikansk antropologisk studie har vanemässiga klottrare från bland annat New York och Los Angeles intervjuats om vilka åtgärder som effektivast skulle kunna förebygga klotter. Förutom att ta ställning till givna påståenden har de tillfrågade också fått lämna egna alternativ. Ett resultat är att klottrarnas uppfattning om hur effektiva de olika strategierna är, beror enligt forskaren på vilken stad de kommer ifrån. Klottrare från New York, en stad som främst sett klottrare som kriminella element, har låg tilltro till alternativa åtgärder som exempelvis legala väggar. Klottrare från västkusten, där klottrets historia inte är lika mångårig och där klotter- bekämpningen inte har tagit sig lika starka uttryck som i New York, tycks däremot ha större tilltro till de alternativa åtgärdernas effektivitet. Författ- arens slutsats är att den långvariga polariseringen i bekämpningen av klott- rare i New York har lett till att klottraren där har lätt att se sig själv som en olaglig person som inte låter sig påverkas av alternativa åtgärder (Brewer, 1992).

21 

I en liknande nordamerikansk studie från år 1993 kommer forskaren till

Kombinationer av åtgärder kan ge resultat År 1994 försökte en forskningsgrupp inom Englands inrikesdepartement att finna utvärderingar av åtgärder som syftade till att förebygga vandalism. Rapporten mynnade ut i ett konstaterande att de utvärderingar som de hade förväntat sig att finna, inte existerade. Därför är det, enligt utredarna, omöjligt att kunna dra några som helst slutsatser om olika sorters förebygg- ande åtgärders effektivitet. Utredarna har dock själva utvärderat ett klotter- förebyggande arbete som bedrevs på Londons tunnelbana i slutet av 1980- talet. Enligt dem var det, i likhet med tidigare erfarenheter, kombinationen av fler olika situationella åtgärder som ledde till ett positivt resultat (Barker och Bridgeman, 1994). Det hittills kanske mest omfattande försöket att sammanställa effekter av brottsförebyggande arbete startades år 1996 i USA på uppdrag av land- ets kongress. I en drygt 500-sidig rapport sammanställs och bedöms olika projekt utifrån deras effektivitet. Projekten delas upp i grupperna: de som fungerar, de som inte fungerar och de som verkar lovande. Av alla de åtgär- der som undersökts, handlade endast en om att förebygga klotter. Den huvudsakliga insatsen var att snabbt sanera bort allt klotter. Författarnas bedömning är att denna åtgärd tycks ha fungerat. Bristen på mätbara resul- tat var dock alltför stor för att man skulle kunna dra någon säker slutsats (National Institute of Justice, USA).

22 ningen av klotter genom att avskräcka klottrarna med skärpt lagstiftning. Mot slutet av 1980-talet stod det klart att dessa åtgärder inte ledde till någ- on nedgång i klottrandet. Inte heller den straffskärpning som infördes ett decennium senare uppges ha lett till någon större förändring, kanske frä mst beroende på att hårda domar sällan utdömdes. Av alla de åtgärder som har använts, har dessutom ingen blivit seriöst utvärderad. Slutsatsen är dock att enbart repressiva åtgärder inte fungerar utan att samhället måste ha bredare fokus: ett brottsförebyggande perspektiv och som uttryck för en ungdomskul- tur. Klottrets inneboende komplexitet kräver således ett mångfacetterat svar från sa mhället.

Klotter är ett mångfacetterat beteende som både kan betraktas utifrån

Detta svar, menar direktören för Australiens kriminologiinstitut, måste utgå från det lokala samhällets egna förutsättningar (Graycar, 2003).

Snabb sanering den vanligaste åtgärden Som tidigare framgått förekommer det många olika sorters klotterförebygg- ande arbete runt om i världen. BRÅ tvingas dock konstatera att det i de flesta fallen saknas forskning om åtgärdernas effekter. Detta leder till att det är svårt att, utifrån tidigare erfarenheter, fastställa vilka åtgärder som fungerar och varför just dessa leder till goda resultat. Erfarenheterna från Oslo, Köpenhamn och Helsingfors är intressanta trots brister i utvärderingarna av dem. Den gemensamma nämnaren för dessa städers klotterförebyggande arbete är att insatserna präglas av ett samarbete mellan olika aktörer. Detta samarbete tar sig främst uttryck i att klotter i ett område snabbt saneras bort, oavsett vem som äger det hus eller det föremål som har blivit nerklottrat.

”KLOTTER FÖDER KLOTTER” Just den snabba saneringen, grundad på uppfattningen att klotter föder klotter, är den absolut vanligaste klotterförebyggande åtgärden. Bakgrund- en till denna saneringsstrategi är att man vill undvika att klottret exponeras eftersom det är just exponering av de egna bilderna som klottrarna söker. Denna snabba sanering kompletteras ofta med andra åtgärder som kan vara av mycket olika karaktär. En grov gruppering av de åtgärder som genomförs skulle vara att dela upp dem i åtgärder som enbart är repressiva, där aktörerna ofta väljer att inte godkänna legalt graffitimåla nde som en del av en existerande ungdoms- kultur. Till denna grupp hör exempelvis heta tipslinjer på telefon, sam- hällstjänst och skärpt lagstiftning för klotterbrott. Till den andra gruppen hör de åtgärder där aktörerna accepterar det legala graffitimålandet som både ett ungdoms- och ett konstuttryck. För dessa aktörer ingår snabb klottersanering oftast som en huvudsaklig åtgärd, men denna kompletteras av en vilja att tillmötesgå ungdomarnas intressen och önskemål. Varken

23

BRÅ:s utvärdering av erfarenheter från andra länder eller en genomgång av tidigare forskning har dock kunnat fastställa huruvida det ena eller andra förhållningssättet varit mest effektivt när det gäller att förebygga klotter.

24

Det klotterförebyggande arbetet i Sverige BRÅ har inventerat landets klotterförebyggande åtgärder genom dels enkät- er till kommuner och polis, dels genom en omfattande intervjuundersök- ning. Gensvaret från de tillfrågade har varit stort, vilket visar det starka en- gagemang som finns i frågan. Den bild som framträder är att det klotterförebyggande arbetet i Sverige bedrivs på många fronter och av flera aktörer. Detta tycks vara nödvändigt eftersom klottrarna inte gör skillnad på exempelvis ett betongfundament som ägs av vägverket, en förskola som ägs av kommunen, en hyresfastighet som är privatägd eller en box som ägs av ett elföretag. Det förekommer så- ledes förebyggande åtgärder från såväl kommunala som statliga och privata aktörers sida.

Många erfarenheter – men få utvärderingar Brottsförebyggande arbete kan delas in i begreppen sociala och situationella åtgärder. De situationella å tgärderna är sådana där man försöker försvåra att, i detta fall, klotter utförs. Bland de situationella åtgärderna återfinns bland annat snabb klottersanering och tekniskt klotterskydd, till exempel i form av ytbeläggningar som är lätta att sanera. Till dem hör också övervak- ning, åtgärder i den fysiska miljön, exempelvis taggiga buskar eller spaljéer, samt åtgärder för att minska tillgänglig heten på färgburkarna i handeln. De sociala åtgärderna syftar i stället till att förändra människors benägenhet att begå brott, i det här fallet ungdomars benägenhet att klottra. Exempel på sociala åtgärder är information till barn, föräldrar och personal samt be- handlande insatser. Därutöver finns andra klotterförebyggande insatser som exempelvis kartläggning av omfattningen av klotter och klottrare. Syftet är att därigenom kunna söka dialog med klottrarna och/eller öka möjligheter- na till lagföring av dem. Andra möjligheter är att anordna alternativa akt- iviteter för klottrare, inrätta graffittiskolor eller iordningsställa lagliga vägg- ar. I uppdraget till BRÅ ingick även att analysera de uppföljningar som har gjorts av effekterna av de klotterförebyggande åtgärderna. I det mycket om- fattande material som har samlats in, har därför även studerats hur vanligt det är med uppföljningar och utvärderingar av de genomförda åtgärderna. I endast ett fåtal har de klotterförebyggande åtgärderna utvärderats. Vid ett par av dessa tillfällen sägs resultatet ha blivit en ökad medvetenhet bland de vuxna om klotter och klotterrelaterade problem. I andra områden beskrivs hur samarbetet mellan de berörda parterna har förbättrats. Undersökningen visar dock att större delen av det klotterförebyggande arbetet inte har utvärderats när det gäller förekomsten av klotter före och efter åtgärden. Det finns naturligtvis några enstaka undantag. Den absoluta majoriteten av de verksamheter som uppges ha utvärderats bygger dock, så vitt fram-

25

kommit, i de allra flesta fall på subjektiva bedömningar och inte på objek- tiva mätmetoder. Detta är i sig inte förvånande eftersom det är svårt att objektivt utvärdera klotterförebyggande åtgärder. Klotterbrottens mörkertal är mycket stort och därför fungerar det annars ofta använda måttet ”anmälda brott” mindre bra. Den som vill utvärdera åtgärderna blir således hänvisad till andra källor. Att räkna ”antal klotter” är en möjlighet. Genom en sådan ständigt återkommande kartläggning kan man, som exemplet Helsingfors har visat, åstadkomma en mer objektiv utvärdering av hur verksamma de förebyggande åtgärderna har varit. En annan möjlighet skulle kunna vara att använda sig av de faktiska årliga kostnaderna för klottersanering. Denna metod kräver dock att toleransnivån för klotter, det vill säga när saneringen sätts in, ser likadan ut över tiden. Att utvärderingar saknas, både i Sverige och internationellt, betyder dock inte att åtgärderna i sig är verkningslösa. Däremot försvårar det möjl- igheten att med säkerhet kunna peka ut vilka klotterförebyggande åtgärder som sannolikt kommer att kunna fungera. BRÅ har inte haft möjlighet att mäta klottrets omfattning före och efter de åtgärder som har genomförts. I stället redovisas i rapporten hur kom- munala, statliga och övriga aktörer själva uppfattar klotterproblemet. En sammanställning över deras klotterförebyggande åtgärder presenteras ock- så. I det insamlade materialet finns det dock flera enskilda åtgärder och ibland hela åtgärdspaket som av utförarna har bedömts fungera bra, vilket också redogörs i rapporten.

Kommunerna I och med att regeringen antog det nationella brottsförebyggande program- met, Allas vårt ansvar, har kommunerna fått en allt tydligare roll i det brottsförebyggande arbetet (DS 1996:59). Allas vårt ansvar betonar att rättsväsendet ensamt inte kan bekämpa vardagsbrottsligheten: stöld, be- drägeri, våld och skadegörelse. I programmet uppmuntras många olika aktörer att samarbeta för att förebygga brott. Kommunerna är mycket vikt- iga aktörer i detta arbete. De är ofta initiativtagare till och huvudmän för de lokala brottsförebyggande råden.

DE LOKALA BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDEN BLIR FLER OCH FLER Under de senaste åren har antalet lokala brottsförebyggande råd ökat snabbt, från ett 30-tal i mitten av 1990-talet till dagens cirka 270 lokala råd. I vissa fall befinner sig råden i ett uppbyggnadsskede men i många om- råden fungerar de väl och spelar en viktig roll i det lokala brottsförebyggan- de arbetet. Klotter är en del av den brottslighet som kommunerna försöker före- bygga. Kommunförbundet arbetade under slutet av 1990-talet för att med- vetandegöra kommunerna om problemet. I den handlingsplan som antogs konstaterades att klotterkulturen kan vara en inkörsport till missbruk och

26

andra grövre brott. Klottrarna utsatte sig, enligt Kommunförbundet, ofta också för stora risker i samband med klottrandet. Kommunförbundet pekade även på problem som fanns i arbetet mot klotter. Till dessa hörde att kommuner och trafikföreta g inte alltid polisan- mälde klotter, att åklagare och domstol inte alltid såg tillräckligt allvarligt på brottet och att den rådande lagstiftningen inte var tillräckligt effektiv. Förbundet föreslog då den straffrättsliga skärpning som nu har genomförts. Dessutom uppmuntrade Kommunförbundet landets kommuner att arbe- ta med klotterfrågan på flera fronter samtidigt. De betonade att kunskaps- nivån om klotterproblematiken borde höjas och det arbete som utförs bor- de byggas på tidigare erfarenheter. Till dessa erfarenheter hörde, enligt för- bundet, att exempelvis graffitiskolor och lagliga väggar resulterade i både mer klotter och en nyrekrytering av klottrare (Kommunförbundet, 2001). Handlingsplanen är fortfarande aktuell men Kommunförbundet arbetar inte längre aktivt med klotterfrågan. Inom den offentliga sektorn sköts det klotterförebyggande arbetet främst av kommunerna lokalt. I detta avsnitt beskrivs bland annat i vilken ut- sträckning kommunerna arbetar med förebyggande åtgärder mot klotter, vilka aktörer som är engagerade i arbetet och vilken typ av verksamhet som bedrivs. Uppgifterna bygger, om inget annat anges, på den enkätundersök- ning som BRÅ har genomfört och som 238 av landets 290 kommuner och 43 av de 49 stadsdelarna i landets tre storstäder har besvarat.

DE FLESTA KOMMUNER HAR INGA STÖRRE PROBLEM MED KLOTTER En dryg tredjedel av de kommuner som har besvarat enkäten menar att klottret har ökat mycket eller ganska mycket under den senaste tioårsperio- den. Knappt hälften upplever att omfattningen av klotter i det egna om- rådet är oförändrad och en dryg tiondel hävdar att klottret faktiskt har minskat i omfattning under de senaste tio åren. En stor majoritet anser sig inte ha klotter i någon större omfattning. En av tio uppger att det inte finns något klotter alls i det egna området. Men det finns också en relativt stor grupp som beskriver att det finns ganska mycket klotter i området. Det finns dock en tydlig skillnad mellan de tre storstäderna och resten av landet. I Stockholm, Göteborg och Malmö är det ingen av stadsdelarna som svarar att klotter inte förekommer. Klotterföre- komsten uppfattas där som betydligt större än i övriga kommuner i landet.

Tabell 1. Kommunernas respektive stadsdelarnas uppfattning om i vilken omfattning klottret förekommer i dag, angivet i procent. Klotterförekomst i dag Kommuner Stadsdelar* n=238 n=43 Klotter i mycket eller ganska stor utsträckning 25 44 Klotter i ganska liten utsträckning 34 47 Klotter i ingen eller mycket liten utsträckning 40 9 Vet inte 10 Totalt 100 100 *Avser stadsdelar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Det är vanligast att det klottras i tunnlar, vid gångvägar och gator samt på skolor. Men centrumområden och kollektivtrafiken uppges också ofta vara

27

utsatta för klotter. Andra exempel på utsatta platser är flerfamiljshus, par- ker, barnstugor och idrottsanläggningar, bergväggar, byggbaracker och elskåp.

MÅNGA OLIKA AKTÖRER ARBETAR MOT KLOTTER Det förebyggande arbetet ser olika ut i landets kommuner. På många håll är det fastighetsförvaltningen eller gatu- och parkförvaltningen som sköter samordningen av arbetet. Det finns också kommuner där det förebyggande arbetet organiseras av kulturförvaltningen. I de allra flesta fall är flera av de kommunala förvaltningarna inbland- ade i det klotterförebyggande arbetet. Oftast har fastighetsförvaltningen, gatu- och parkförvaltningen och skolan arbetat med direkta klotterföre- byggande åtgärder men även kultur- och fritidsförvaltningen har i ganska stor utsträckning deltagit i arbetet. Socialtjänsten och stadsbyggnadsförvalt- ningen är mer sällan engagerade. Det finns också exempel på områden där miljöförvaltningen och renhållningsförvaltningen har arbetat med klotter- förebyggande åtgärder. I ett fåtal fall har också kommunens ungdomssam- ordnare eller arbetsmarknads- och integrationsenheten varit engagerade. Även i detta avseende utmärker sig de tre storstäderna. Det är betydligt vanligare att stadsdelarna i storstäderna samarbetar med skolan, social- tjän